Årskrönika

Till att börja med; en liten motivering till varför jag har valt att ha en blogg. Igen. Min kära mor (aka MLH) frågade just detta i samband med mitt första inlägg och varnade mig samtidigt för att vara för personlig. Det senare kan komma att bli en utmaning, med tanke på hur jag är som person ;) Men det är helt enkelt så att jag alltid har älskat att skriva, uttrycka mig och framförallt diskutera saker. Ofta dyker tankar upp som jag skulle vilja dela och bolla, och ofta hör jag dessa tankar i mitt huvud som välformulerade meningar á la Carrie Bradshaw. 

Min årskrönika kan, utan att vara för personlig, tyvärr inte reflektera alla årets händelser och därför blir det inte en "äkta" årskrönika. Istället tänkte jag förmedla slutprodukten av det här året - insikterna. För exakt ett år sedan gjorde jag ett misstag. Jag ropade hej innan jag kommit över ån och utropade glatt att 2012 skulle bli ett fantastiskt år. För alla som känner mig vet ni att jag i efterhand skulle säga att det har varit det tuffaste året hittills i mitt liv. Men jag tänkte inte fokusera på sorgen som drabbat min familj det här året, utan på vad man kan lära sig av förluster, sorg och motgångar. För, även om 2012 inte var så glädjefyllt som man kunde önska, var det otroligt lärorikt. 

Det här året har fått mig att reflektera mer än vanligt och en sak jag har tänkt mycket på är vad det innebär att ha haft en förhållandevis trygg, kärleksfull och problemfri uppväxt när man senare i livet stöter på, ja just det, livet. För livet är ju inte tryggt, kärleksfullt och problemfritt hela tiden. Det blir så att säga en mer förödande vurpa. Och när man inte har så tjock hud blir skrapsåret från fallet djupare. Som älskad dotter till kärleksfulla och fantastiska föräldrar är det givetvis omöjligt att ångra den underbara uppväxt de gett mig. Likväl är frågan jag ställer mig; blir livet lättare om det är svårare i början? 

Jag har flera personer i min omgivning som har haft en mindre trygg, kärleksfull och problemfri uppväxt än jag. Dessa personer har varit stora inspirationskällor för mig det här året pga sin fantastiskt starka kämparvilja, positiva livssyn och förmåga att hantera jobbiga situationer med balans och lugn. På frågan om hur en av dessa kan vara så glad hela tiden fick jag svaret: "För att jag väljer det". Efter ett år när jag bland annat undrat över rättvisan i livet, hur jag ska kunna ta sig ur sorgen över förlusten av en väldigt betydelsefull person i mitt liv och känt att det är ganska synd om mig var dessa ord avgörande. 

För det är inte sorg som är den överhängande känslan på årets sista dag. Det är tacksamhet och lycka. Tacksamhet och lycka över människorna i mitt liv. Både de som har kommit och de som har gått. Tacksamhet över det de har gett mig i form av kärlek, lärdomar, läxor, stöd, närhet, skratt och glädjetårar. Det är med tjockare hud jag möter 2013, och det är med insikten att man kan välja att vara glad :)

Dagens filmtips: Rust and Bone

Dagens lästips: Kraften av Rhonda Byrne                               

Dagens musiktips: A Real Hero av Collage & Electric Youth


Gott Nytt År!

Puss
Linnea

Intryck, uttryck, avtryck

Aldrig falsk. 

Inte alltid politiskt korrekt. 

Kanske lite synisk. 

Ibland rolig.

Oftast med självdistans. 

Alltid mig själv. 

Ur min synvinkel. 

Livet händer bara en gång.  

Välkommen in i värmen. Min värme :)

/Linnea